Beroendet en ny folksjukdom.

Bön och meditation är min relation till universums oförklarliga andliga kraft och den kan och vill jag inte vara utan. Jag är inne i en fas i livet då det är tid att begrunda vad som varit och vad som jag kan tänkas ha glädje av idag. Ja nästan allt om inte faktiskt allt.

För jag kan inte sortera bort som om det vore en städning det som hör livet till. Stannar jag aldrig upp vet jag inte heller om jag är på rätt väg eller om jag överhuvudtaget är på väg. Det är bättre nu för nuet har inget att jämföra sig med. Spänningar uppstår då jag inte ger mig tid att vänta på nuet.

Att ligga före är inte rätt metod när det gäller livet, men hur lätt är det inte att planera sönder sitt liv med allehanda projekt bara för att kunna uppnå någon form av självförverkligande och det är här jag tror mänskligheten är just nu. Det är bra att vissa av människorna tar sitt ansvar med att uppfinna och förbättra för oss andra som "står helt handfallna" inför den stundande verkligheten där det sanna nuet inte kräver något av någon.


Om alla istället lär sig älska inser vi snart att vi har redan allt och behöver minst av allt nya uppfinningar som kräver än mer energi att tillverka. Det är alltid lättare att hålla sitt eget ansvar utanför sig själv och klaga med i den ständiga kör som ljuder över vidderna.

Idag ska jag försöka ta mitt ansvar och be om hjälp om jag inte kan klara att stå emot alla dessa måsten. En bra hjälp har jag tagit till mig redan och det är bönen och meditationen. Utan den tappar jag greppet om nuet och som avslutning kan jag tillstå att med ålderns inträde inser jag mer och mer att livet hade varit lättare att leva med bara de tio budorden.


Sveas rikast lag har förbryllat hela bilden av vad som egentligen är rätt eller fel. Om en krona är värd en krona så ger jag mig den på att det finns en lag som justerar värdet upp eller ned beroende på vem det främjar.

Tankar kommer och går, men det gäller att inte låte dem bygga bo i huvudet.