Tänkvärt om beroendet.

En gång höll jag krampaktigt tag i livet. Jag trodde på allvar att jag kunde uppnå mål som jag inte kände till utan överhuvud taget göra något själv. Denna själv bedrägelse tar form efter år av missbruk. Jag trodde inte heller att jag inte kunde sluta dricka eller som det var då, minska mitt intag. Det blev en erfarenhet som jag sent kommer att glömma. Från att ha druckit socialt till att endast vilja uppnå berusning och helst då så jag föll i sömn, har tagit nästan hela mitt liv. Jag började 9 år gammal med att dricka mig berusad på körsbärsvin som min styvmor inhandlat i köpenhamn, som man gjorde på den tiden. Det var startskottet till mitt maratonlopp.

Alkohol,brass,amfetamin,kokain och tabletter av olika slag har genom åren omväxlande avlöst varandra för att bibehålla ett sinnestillstånd som inte hörde till vardagen. Det som hade varit så enkelt att åtgärda med rätt psykologisk hjälp i tidiga år, blev ett emotionellt slagfält där jag stred mot mina inre demoner om att få behålla förståndet. Jag förlorade varje gång jag använde en drog eller drack sprit, men det förstod jag inte då, jag trodde jag kommit lösningen närmre, bara jag kunde dosera det rätt.

Idag har jag varit alkohol och drogfri i 5 år och niktinfri i 2 år, men jag har mycket att tänka på då det gäller mitt beroende till allt mellan himmel och jord. Det är en fälla som bara väntar på att slå igen och fånga mig igen, men då med ett annat beroende. Det handlar idag om att sätta gränser för mig själv vad det än är. Om jag lyckas ta ett mindre lån som jag tex gjorde när jag varit drogfri i 1,5 år. Jag jobbade svart på den tiden och uppgav försäkringskassan som arbetsgivare när jag sökte lån hos Den Danske Bank. Jag hade aldrig väntat mig att få detta lån på 50000 kr och i synnerhet inte eftersom jag uppgivit falska fakta. Men döm om min förvåning när jag blev godkänd.
Detta triggade igång mig så i den milda grad att jag nu efteråt inser att detta var ett återfall av rang. Jag handlade upp pengarna ganska snabbt och delade inte med mig ett dyft i vanlig beroende anda. Jag skötte betalningarna och efter ett år fick jag ett brev att jag skött mig så bra att jag skulle få utöka krediten med 10000 kr. kors i hele dan. Så klart gjorde jag det. Nu har det gått ett tag och jag har lånat mer pengar hos olika kreditbolag och skulderna uppgår till 122000 kr i dags läget.

Detta min kära medmänniskor är ett beroende som jag inte vill ha ! ! Och jag ser hela samhällets alla beroende som håller en hel yrkesgrupp flytande med sitt beroende. Sjukt, ja jätte sjukt !
Emellertid har jag hjälp av 12 stegsprogramet och jag har kapitulerat inför mitt sätt att handskas med pengar. Nu har jag sök hjälp och fått en bank som löser lånen så att jag slipper alla höga ocker räntor och betalar av till ett ställe. Att det åter igen skulle gå så här långt är min trigger att lyckas genomföra det jag tror inte är möjligt. Jag hittade ett nytt sätt att må dåligt av och det är som jag är tillbaka på ruta ett men ändå inte. Jag har lärt mig mycket på vägen, nu gäller det att ta vara på den lärdomen så att jag kan njuta av livet som jag var på god väg ett tag att göra.

Det är pension om SI sådär 7år om jag väljer det, men jag tror nog jag fortsätter jobba med behandling. Jag håller på att bli bra på det och den påbörjade utbildningen som alkohol och drog terpeut fortlöper inte i den takt jag önskade, men åter igen ska något bli gjort, ja då får man bannemej göra det också. Den tillfredsställelsen vill jag inte vara utan som när jag har gjort något som verkligen betyder något och utan omvägar.

Det är redan bestämt vad det ska bli och det kan jag inte påverka. Gör jag det hamnar jag fel har jag märkt. Summan av kardemumman är att lasterna är konstanta. Idag ska jag börja välja det som är bra för mig, för då vet jag att det blir bra.