Transparenta tankar

Torsdag, sjukskriven. Trött, håglös, uttråkad, gammal. Ja då gick det inte mer. Har ignorerat att lyssna till kroppens rop på hjälp. Att alltid göra sitt bästa blir till slut en återvänds gränd. Är av mottot ont ska med ont fördrivas, men jag blir nödgad att tänka om nu med facit i hand. Känns som jag lagt pålägget på undersidan av mackan. Kan liksom inte få det till att ligga kvar. Vet inte vad jag vill just nu. Varje stund är ett ögonblick av överläggning om hur jag ska gå vidare. Jag har varit med om för mycket för att bara kunna vara utan att tankarna kommer som vill säga mig något och jag kan inte tyda dessa, ej heller styra, men åter igen, det väl det som är min utveckling. Att kriga för freden känns lika meningslöst som att inte njuta av livet på mitt eget sätt. Det kommer en ny vår och med den en sommar och höst. Så medans jag väntar på det kan jag bara förundras över hela fantastiska alltet som jag får delta i, om jag vill. Kärleken är ett mysterium som visar mig vägen om jag släpper taget om min lilla verklighet.