Kära medlemmar av världen och alla ni andra , hur känns det idag ? Hm ja det är klart att vissa mår bra och vissa mår inte så bra , jag tänker inte på fysiskt eller psykiskt , jag tänker humant empatiskt och utanför oss själva !
Jag mår så skit dåligt av detta förbannade malande med nyheter om bomber och förödelse.Jag väljer inte mina föräldrar och jag väljer inte mina barn , men jag kan bannemej välja hur jag vill må , eller?
Jag har tidigare varit inne i religiösa grubblerier och blivit påtagligt avtrubbad i mitt sätt att se på oss som andliga varelser , träffar sällan likasinnade och det blir ensamhet i den upplevelsen .
Jag vill ut och röja som jag gjorde när jag var ung . Träffa en massa olika människor , diskutera om allt möjligt som berör och som är mer alldagligt. Varför har jag valt bort detta eller har jag det ?
Jag känner hopplöshet i att jag inte räcker till för att hjälpa ens mig själv och hur ska jag då vara i stånd att hjälpa andra .
Har anmält mig till utbildning som alkohol och drog terapeut , den är på tre år . Vad är det jag försöker uppnå ? Betyg eller papper på att jag kan hjälpa andra människor. Känns helt sicko även detta.
Men jag måste göra något om jag inte ska gå under. Har haft tankar på maja och brännvin , vill försvinna och hoppas att allt löser sig under tiden jag är inne i dimmorna . Vem är det jag tror jag kan lura ??????????????
Jag har rakat av mig skägget så att det ivarjefall inte ska fastna i någons brevlåda , funderar även på att raka av mig håret och hoppas att det förändrar mig att gå i kloster eller göra något mera radikalt än att bara gnälla . Jag vill så jävla mycket att jag får inget gjort.
Människor dör hela tiden och jag kan inte göra ett skit åt det. Nu går jag ut i trädgården och låter naturen ta hand om mig för idag klarar jag det inte själv.
2 kommentarer:
Hallå där!
Hur har du det egentligen? Svara på mailen så kan vi utbyta lite positiva framtidstankar!
Kramar!
Tack för underbar omtanke Ann , ja Du vet som jag skrivit i min profil "gillar att pressa mig till det yttersta under kontrollerade former"
men jag måste omvärdera känner jag . Jag har ingen kontrollerad form , önskade att det var så , men det går bara på i gammal ohejdad vana.Tur med bloggandet för det sätter nyans på livet.Att inte ta det så allvarligt alltid .Nu efter jag läst dina bloggar känns det mycket positivare och det är inte så konstigt att det blir mörkt ibland . Mycket av det självklara som jag vill att jag ska känna vet jag inte riktigt hur jag ska känna.Jag ska ta till mig ett talesätt "att det är bara att bryta ihop och gå vidare".Ny dag imorgon och det kan jag göra vad jag vill med . Härligt.
Kram o tack
Skicka en kommentar