Närheten.

Det finns saker som attrarherar mig mer än andra och jag har ofta funderat på detta . Vad är det som får mig att reagera på de saker jag ser .Ta tex om jag går in i en antikaffär eller går till loppis , en bättre sådan , för det finns de som verkligen inte skulle få kalla sig för loppisar.

Det är mer en form av pryl exibitionisim eller en uppbyggnad av social kontakt med prylen som mellanrum , att kunna förmedla sig med omvärlden med objektet som mittpunkt.

Och om man iaktar den som säljer när man tar upp ett föremål vilket som helst , ser man hur detta föremål sätter igång en hel radda med tankar och minnen kring detta och frågar man när detta var ifrån eller hur personen kom över detta , ja då är förloppet igång.

Jag kommer då tillbaka till när jag själv står där i antik affären eller loppisen , vad är det som tilltalar mig , vad har jag för koppling till det jag ser och upplever med det . Ja säkert tusen saker , men det är något mycket djupare än så , tror jag .

Jag är en genetisk fortsättning på den människan som en gång var och det känner jag tydligt från min far då , värderingar , intryck till och med hur jag rör mig och ibland tänker , jo faktiskt kan jag känna så . Är då detta det eviga livet ?

En sten är en sten men ändå inte , för det pågår full aktivitet inne i stenen , atomerna far fram och tillbaka.
Jag ska krama ett träd idag , senare , att bara stå stilla och känna kraften i trädet är helst underbart. Närheten är känslan av att allt tillhör oss alla in i minsta detalj .

Underbart är långt , och varar länge !

Ha en bra fredag.